Ihelgen känns det som om jag hunnit med en hel del faktiskt. Jag tog bussen till umeå klockan halv 1 i fredags, kom fram vid 2 och gick en sväng på stan. Sen kom mami och pontus halv 3 och så gick vi och strosade runt i umeå ett tag innan vi åkte hemåt just innan 5. Vi stannade av i lycksele på lassa som planerat, träffade farmor. Och mamma tyckte hon hade blivit mycket bättre, men tänk dig att din farmor säger: Nej nu ger jag upp, jag orkar inge mer. Det kom nån tår från mina ögon kan jag säga. Usch, jag klarar inte av sånt eller sjukhus överhuvudtaget.

Vi for därifrån halv 8 och var hemma runt ahlv 9 nån gång, jag fixade mig lite och for ut med ida och emelie. Jag är faktiskt lite åkrädd när jag åker med dom, likaså när jag åker med elin. Vet inte varför men så är det iaf. Vi var väl ute ett tag och kollade på fyllan eftersom det var höstglöd sen for vi hem och skulle se en film. Men både jag och ida slocknade efter vi druckit uppn vår varmchoklad och ätit en macka. Kul att man tar vara på tiden när man väl träffas. Inte bra.
Jonte väckte iaf oss när filmen var slut och dom tog sina moppar hem och jag la mig i sängen och läste boken.

Vaknade vid halv 10, fikade lite sen frågade mami mig om jag skulle följa med och plocka blådär. Vickan och petter skulle ocså med. Jag hade inget bättre för mig och följde med ut, men jag blev lite chockad över mig själv. Det sista jag brukar göra är att följa med ut i skogen. Men bra jobb av mig där, vi plockade en hink och åkte hem fikade. Sen for jag och hjälpte till på inventeringen, kul att få träffa fotbollstjejerna och mindre kul att räkna alla saker. Men jag och therese fick nog det värsta, lampjävlarna !! Det var ett stort kaos där, alla lamporna var på olika ställen och inegn ordning. Vi blev galna, eller iaf jag. Hon fick göra klart dom medans jag började med nytt, mitt tålamod är inte det bästa /:

Mamma hade bjudit vickan och kenneth på middag så när jag kom hem stod maten klar på bordet. Tacopaj var det och det kändes att jag inte ätit alltför bra. Gött som fan var det !

Mamma gjorde nog dagens insats igår, hon gick sin vanliga morgon promenad med wilma när en utav våra grannar (längra bort på kavrteret) kommer ut alldeles röd i anstiktet och kunde inte andas. Mamma släppte wilma och sprang mot henne och slog henne på ryggen och tillslut var hon tvungen att ta sånt där grepp och trycka till. Efter ett tag började hon hosta och hon fick upp det som fastnat och tydligen var det en skorpa som hade satt sig snett i strupen och när hon hade känt det så fick hon panik och stressat upp sig. Men som sagt, man vet aldrig vad som väntar när man går utanför dörren. Helst inte här i storuman. HA

I torsdagskväll/natt var jag den lyckligaste av alla. I typ 5 min. Sen brast det, vet inte om det var glädje eller om jag var ledsen. Men det kändes så bra att höra din röst. Jag var helt enkelt lycklig i... ungefär 5 min. Bättre det än inget.

jaja, nu ska jag ut med far min och köra så nu åker brillorna på.
hejs

 såhär såg petter ut när vi skulle ut i blåbärs skogen. Lite söt eller?

än om jag säger att jag saknar dig, hjälper det inget. känns det som, det gör bara mer ont. men jag måste få lätta på hjärtat och säga det om och om igen. för du är så mycket mer för mig..... än vad jag var för dig...