Det här har blivit en dålig vana, att jag sätter mig här och klagar. Men skönt att få skriva av sig lite, men tråkigare för er som läser det. Men iaf, så säger mami att hon kan komma och hämta mig ifall jag vill. Jag gör ingen nytta här.

Satt tre timmar uppe på akuten idag eftersom jag fick så himla ont och dom sa att om det blev värre skulle jag komma upp igen för säkerhetsskull. Nu kunde dom iaf utesluta att det inte var levern eller något annat organ har gått sönder. Han kände på magen och vid revbenen och han sa att det troligtvis var musklerna och det andra som fanns mellan revbenen som hade sträckts ut och fått blödningar. Så hur länge jag blir borta vet jag inte, och det är väl det som är värst. Själva smärtan kan jag väl leva med men att inte få träna gör mig galen. Jag klarar mig inte utan träning och is!! Jag hoppas verkligen det här vänder och att jag är på is nästa vecka? för vem vet, under kan ske! JAG SLUTAR ALDRIG HOPPAS OCH JAG VILL, VILL, VILL!

Man uppskattar saker så mycket mer när man inte kan göra dom, att få ta på mig utrustningen och vara med på träning skulle göra så mycket. Jag vet, det kanske låter töntigt.
Men samtidigt kanske det är bra att det händer? Jag blir mer sugen osv, men det är faktiskt itne värt det. Jag älskar det så mycket ändå!! Helt sjukt. Jag önskar bara att jag kunde ta tillbaka det där bytet. Sen känns det så mycket bättre när jag var till Erika idag och fick lite laser. Sen sa hon; du kunde ju hittat nån annan stans att skada dig, det är otroligt svårt att det läker här. JA? Jag vill inte veta sånt, hon kunde väl för tusan varit tyst istället för att säga det. Sånt där tar ju knäcken på en, faktiskt.

Sen dom som känner mig väl vet att när jag inte tränar så känner jag mig fet, ännu jobbigare för psyket. Jag vet det är töntigt, men jag är väl tjej?

Töntigt var ordet på detta inlägg.

some pics