Tänkte bara skriva några rader eftersom det troligtvis har varit en jobbig dag för mamma på skolan samt alla andra som kände Mats. Idag avr det sorgens dag, begravningens dag. Precis som det var alltför många gånger hemma i Storuman nu på sistone. Jag hoppas inte det här fortsätter för jag orkar inte med mer.

Åh, ibland är livet så orättvist. Varför skulle denna man behöva drabbas av någonting sånt?  Han var helt klart centralskolans solstråle, iaf under min tid där. Hade han endast i matte men tyckte helt klart att han var bästa läraren. Nu på sistone har han alltid varit nyfiken på hur det gått för mig och frågat mamma lite då och då. Det är så orättvist!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nej nu ska jag försöka sova, men kommer somna med tårar i ögonen.
vila i frid